med panik.

har sån panik över allt att min käke krampar sig. gråter men är mest arg vet inte vem jag ska skrika på. vill gå ut och springa i en mil trots extremt nedsatt kondition och förfärlig kyla. står ensam med tusen möjligheter men vad gör det när man faktiskt är själv? aaaaaaaaaaaaaaaaa. varför löser sig inte allt bara av sig själv. jag går förfan under här.

toppar det hela med bilder från en dag då jag också hade damp. kul att va en cpfia.